Idag insåg jag att mitt liv suger. Alltså verkligen suger. Jag hade väl en hyffsad dag smärtmässigt trots att vi hade fotbolls turnering i arbetslaget. Och nu snackar jag tills mitten av tredje matchen alltså, då min vänstra höft dog. Och med dog menar jag död. Muertos. Toten. Mort. Kunde knabbt gå utan att helt imitera en zombie, så jag fick krypa av planenen. Sen hasade jag runt så under lunchen och medan de andra i mitt lag spelade om bronsplatsen i turneringen. Och då kände jag bara fuck off. För nu är det andra jävla skoldagen och jag känner redan hur det här läsåret. 

Men sen pratade jag med min bästa vän också. För hon har ont i knäna, höfterna och så och upplever typ samma symtom som jag hade för kanske 2-3 år sedan så jag hoppas verkligen inte att det visar sig att hon har typ fibro eller något. Jag vet att chansen är ytterst liten, men fan numera vet man aldrig. Läste upp symtomen för reumatism och fibro, och det var fler som stämde för fibro än RA. Så det var väl 'bra' det. Hoppas iallafall verkligen att det inte är något fel på henne för jag skulle mycket hellre ha dubbelt så ont som jag har just nu än att hon också blir såhär sjuk. Hon är som min syster.

Nu börjar förstå hur jobbigt det måste vara att ha barn och inte veta om dom också kommer bli sjuka. För det är väl typ lite ärftligt...? Jag påstår inte alls att det här är på samma nivå, så alla småbarns mammor behöver inte komma efter mig med högafflar xd. 

Ville bara dela med mig om hur mitt liv sög idag, när jag till och med blev tvugnen att skippa ridningen. 

Och jag ber om ursäkt för att jag har tappat mitt vanligen så ordentliga ordval och lagom kaxiga attityd i inlägget ovan, men jag har ont, är trött, hungrig och ganska hög på koffein. Så adjö mina kära blodsbroder där ute som också tycker era liv suger. Välkommen till klubben, men förhoppningsvis så mår ni bättre av att läsa om mitt deprimerande liv xd.