de få saker som hänt
Nu har det ännu en gång varit ett för långt mellanrum mellan mina inlägg. Men jag hoppas att in har varit så upptagna med era egna liv för att ens märka av min frånvaro.
Det har hänt mycket och jag kan knappt skriva ner allt. Så mycket är det.
Jag har varit på ett till läkarbesök. Jag har nu min gamla läkare som jag besökte senast för två år sedan. Och hon är väldigt förtjust i att ge mig mediciner för sjukdomar jag inte har, så såklart fick jag lite reumatistisk medicin eftersom hon trots två månader med ibuprofen tre gånger daglingen vill prova om anti inflammatoriska mediciner hjälper. Därför ska jag ta brufen retard två gånger dagligen i tre månader. För er som inte vet vad brufen retard är, så är det en anti inflammatorisk medicin. Den är starkare än vanlig ipren och verkar längre. Jag vet -det låter som en helt okej medicin. Tills man kommer till den delen om att jag kan få magkatarr, magsår, minskad aptit och bli deprimerad av dem.
Men det har hänt fler saker. Jag, min mamma och min syster har börjat gå till familjeterapi. Det finns många anledningar för detta, och jag orkar inte ens gå in på dem.
Jag ska även börja gå till en psykolog på sjukhuset som pratar med barn i kronisk värk. Tydligen måste jag lära mig attt hantera min smärta.
Jag ska även få en mentor inom en ganska snar framtid. Har varit på flera intervjuer med peronen som sköter allt och nu ska dom bara hitta någon som passar mig.
Men i allmänhet är jag fortfarande bara en arg tonårstjej.
Ni har inte missat något viktigt.
